2010-taletInternetpoliser och cyberbrottslighet

Internetpoliser deltar i utredning av brott i den virtuella världen och ger allmänheten viktig och aktuell information. Under årens lopp har polisen haft olika sätt att närma sig den typ av lokalsamhällen som varit aktuella just då och arbetat på sätt som motsvarat tidens behov. I grund och botten har alla lokala former av polisarbete (bypolisen, torgpolisen, kvarterspolisen, ungdomspolisen, skolpolisen och närpolisen) haft en brottsförebyggande funktion då arbetet byggt på att polisen varit konkret närvarande och interagerat med allmänheten. De nuvarande internetpoliserna kan betraktas som moderna ”torgpoliser” eftersom de är verksamma på dagens virtuella ”fora”. Bild: Polismuseet / Emilia Anundi.

Antalet polisinrättningar minskades 2014 från 24 till 11. Rörliga polisen och Polisens teknikcentral lades ner som administrativa enheter. I början av 2016 blev Skyddspolisen en oberoende polisenhet underställd inrikesministeriet, och dess uppgifter innefattar terrorbekämpning, säkerhetsarbete och kontraspionage.

Finska polisen har omkring en miljon uppdrag per år. I första hand ska polisen försöka utföra uppdragen med hjälp av ”råd, uppmaningar och befallningar”. Alltid räcker det inte med ord, och då har polisen laga rätt att använda sig av de tvångsmedel som behövs och är lämpliga i situationen. De grundläggande fri- och rättigheterna, lagarna och polisens arbetsprinciper talar för att polisen i krävande situationer ska använda så milda tvångsmedel som möjligt.

Polisen utbildar också så kallade taktiska förhandlare. För att bli aktuell för detta polisuppdrag måste man vara socialt begåvad och en god lyssnare och samtalspartner. Syftet med taktiska förhandlingar är att avbryta och lösa konfliktsituationer utan att tvångsmedel behöver tillgripas. Förhandlare används bland annat vid självskadebeteende, belägringar, konflikter och våld, och de behövs ofta också vid gränsöverskridande brott, till exempel bortförande av barn. Förhandlarna används allt oftare, och numera sker förhandlingarna i vissa fall med hjälp av sociala medier.

Polisens synlighet i sociala medier har mångdubblats under 2010-talet. Längst har polisen funnits på Facebook, där det 2017 fanns 40 internetpoliser med tjänsteprofiler. Finska polisen och olika polisenheter och -inrättningar har fått omkring 600 000 ”följare”.

Begreppet ”hatpropaganda”, som kan tolkas på flera sätt, förekommer ofta i den allmänna debatten. Polisen har i uppdrag att förebygga och utreda hatpropaganda och andra hatrelaterade brott. Hatpropaganda på internet eller på andra fora kan i vissa fall uppfylla rekvisiten för ett antal olika brott, och då betraktas uttalandena i fråga som hatbrott.

Polisen erbjuder vissa tjänster också elektroniskt. På polisens webbplats kan man ansöka om id-kort eller pass, anmäla brott eller svara på vem som kört fordonet om en automatisk trafikövervakningskamera upptäckt att någon kört för fort med ens bil. Man kan också boka tid för ett besök på ett av polisens servicekontor. Från och med 2016 utfärdas körkort och andra tillstånd som berör vägtrafiken inte längre av polisen, utan av Trafiksäkerhetsverket. Om man vill anmäla ett brott kan man göra det online om det gäller mindre brott som inte kräver en omedelbar polisinsats. På webbplatsen kan man också tipsa polisen om material på internet som man tror att kan vara brottsligt.

Brott som äger rum inom informationsnätverk, så kallade cyberbrott, har blivit allt vanligare. Det kan till exempel gälla dataintrång, stöld av elektroniskt material med hjälp av sabotageprogram eller attacker mot diverse organisationers servrar. För att förebygga och utreda cyberbrott bildade Centralkriminalpolisen 2015 en central för bekämpning av cyberbrott.

Den som behöver förnya sitt pass måste inte alltid komma till polisens tillståndskontor för att få service. Det har blivit allt vanligare att folk bokar en tid för sitt besök och därmed slipper köa. Bild: Sami Hätönen.

Registreringsskylt tas bort från ett obesiktigat fordon. Automatiska registreringsskyltavläsare började installeras i polisbilar 2015. Apparaten, som står på instrumentbrädan, larmar om den i trafiken lägger märke till en bil som inte besiktigats. För att bötfälla den som kör obesiktigat måste polisen dock stanna bilisten, vilket får göras endast om omständigheterna är lämpliga och polisen inte har något viktigare uppdrag på gång. Fortkörning som upptäcks av automatiska trafikövervakningskameror bötfälls per post. På vägar med automatisk trafikövervakning måsta polisen sätta upp skyltar för att göra bilisterna medvetna om kamerorna. Bild: Sami Hätönen.

Ridande polisen vid Åbo polisinrättning avvecklades 2016, och numera finns ridande poliser endast i Helsingfors. Liksom tidigare arbetar de främst med övervakning av ordningen på allmänna platser. De har ibland också specialuppdrag på olika håll i landet, bland annat vid stora evenemang, konserter, idrottstävlingar och demonstrationer. Hästarna används också flitigt inom det förebyggande arbetet och vid representation. Bild: Sami Hätönen.

I redskapsbältet bär polisen sitt tjänstevapen, ett reservmagasin, en batong, handklovar, pepparspray och i vissa fall ett elchockvapen. Det är också möjligt att fästa en ficklampa i bältet. Polisen måste handla professionellt i alla lägen och använda tvångsmedel på ett kontrollerat sätt. När tvångsmedel måste tillgripas skrivs efteråt rapporter om det som inträffat, och en enskild polis måste vid behov kunna motivera sitt handlande i domstol. Bild: Sami Hätönen.

Varje polis ska alltid ha sitt tjänstemärke med sig och på begäran kunna visa upp det om detta inte äventyrar den åtgärd som ska utföras. Det har förekommit att kriminella påstått sig vara poliser för att till exempel lura äldre personer att avslöja lösenord till kreditkort och nätbanker. Vid denna typ av bedrägeri, som oftast begås per telefon, drar brottslingarna nytta av att finländare i allmänhet litar på polisen och följer dess instruktioner. Den juridiska termen för detta är usurpation av tjänstemannabefogenhet. Bild: Sami Hätönen.

Från och med 2016 har nya polisbilar försetts med reflekterande färgytor som gör det lättare att se fordonen i mörker. Det allmänna nödnumret 112, som står på alla utryckningsfordon, togs i bruk 1993. Polisen hade fram till 2011 ett eget nödnummer, 10022, men använder numera endast det allmänna nödnumret. Bild: Sami Hätönen.

Övningar av olika slag hjälper polisen att upprätthålla sin yrkeskunskap. Att öva innan man utför uppdrag på riktigt lönar sig eftersom de misstag man gör under övningar i regel är ofarliga medan riktiga skador kan kosta en livet. Bild: Sami Hätönen.

Enheter för hantering av folkmassor, JOUHA, har behövts bland annat vid demonstrationer på självständighetsdagen och vid ordningsproblem på och kring asylboenden. Bild: Sami Hätönen.

Under 2015 kom sammanlagt 32 476 asylsökande till Finland, vilket var rekordmånga. De flesta av dem kom via Sverige och tog sig över gränsen från svenska Haparandra till finska Torneå. För att alla som kom in i landet skulle kunna registreras grundades i Torneå en flyktingsluss som ett samarbetsprojekt mellan flera myndigheter. Flyktingslussen registrerade omkring hälften av de asylsökande som anlänt under 2015, och centret lades ner vårvintern 2016. Bild: Polismuseet / Jukka-Pekka Toivonen.

Poliser möter ibland farliga överraskningar i sitt arbete. Om man hela tiden är tvungen att vara på sin vakt blir ens sinne lätt överaktivt. Det kan vara traumatiserande för poliser att se olycksplatser med döda människor, möta beväpnade personer, träffa barn som blivit utsatta för våld och sexuellt utnyttjande, se en kollega dö eller själv bli svårt skadad eller utsatt för våld. Även vid brottsutredning under trygga förhållanden utan egentliga överraskningsmoment kan en polis bli djupt berörd av fallet. Till exempel poliser som har i uppgift att reda ut brott mot barn har dagligen och under lång tid att göra med psykiskt påfrestande angelägenheter, och då dessa kan vara svåra att hantera är det fara värt att stressen blir kumulativ. Bild: Sami Hätönen

Finska poliser är omtyckta tjänstemän som åtnjuter stort förtroende i samhället. Av dem som svarade på enkäten Polisbarometern 2016 hade 96 procent rätt så stort eller mycket stort förtroende för polisen. Bild: Sami Hätönen

Poliisimuseo
Vaajakatu 2
337210 Tampere
+358 295 418 325
poliisimuseo(at)poliisi.fi