1980-taletArbetssäkerhet och omvärdering av fältarbetet

Ordningsstörningar var under 80-talet föremål för mycket diskussion eftersom alkoholmissbruk inte bara förekom bland vuxna, utan allt oftare också bland ungdomar. Närpolisens förebyggande arbete hade en påtaglig effekt på mängden ordningsstörningar och andra brott, och närpolisverksamheten gjordes därför riksomfattande. Inom ramarna för närpolisverksamheten samarbetade polisen med socialarbetare, skolor och invånare. När lagen om lösdrivare upphävdes 1986 försvann per definition många av vårdpolisens tidigare arbetsuppgifter. Miljöbrott, narkotikabrott och ekonomiska brott blev allt vanligare. Det hände ofta under denna period av stark ekonomisk tillväxt att affärsmän gjorde sig skyldiga till bedrägeriserier.

Poliser hade länge ansett att det våld som riktades mot dem helt enkelt var en del av jobbet. Nu började man i stället anse att våld mot polisen var en kränkning av den lagbundna samhällsordningen. Intresset för frågor kring polisens yrkesetik ökade, och tiden för den äldre polisgenerationens tuffa tag var förbi.

Jämfört med polisen i många andra länder har finska polisen traditionellt fått använda sig tämligen fritt av tvångsmedel i samband med brottsutredningar, men i och med att de nya lagarna om förundersökning och tvångsmedel trädde i kraft 1989 inskränktes polisens befogenheter på denna punkt. Den lagliga tiden för anhållande förkortades till tre dagar, och rätten att besluta om häktning tillföll domstolarna. Den misstänkte skulle under förundersökningen behandlas som oskyldig, och utredningen skulle orsaka så lite besvär som möjligt. Lagen sänkte tröskeln för att handlägga anmälda brott.

Ett bankrån i Jakobacka i Helsingfors ledde till ett gisslandrama som slutade dramatiskt med en explosion i centrum av S:t Michel 9.8.1986. Innan flyktbilen exploderade hade två kvinnor ur gisslan lyckats fly, och Karhu-gruppen fick order om att frita en man som fortfarande var i bilen med bankrånaren. Polisen öppnade eld mot gärningsmannen, men denne sprängde bilen och tog den siste ur gisslan med sig i döden. Sex poliser skadades varav två fick livshotande skador. Efter denna händelse uppstod en debatt om fördelningen av ansvar i dylika situationer och hur arbetet på fältet borde omorganiseras. Dessutom uppmärksammades brister i hur polisen informerat om händelserna, och en debatt uppstod om vem som var ansvarig för vad i fråga om maktmedel. Ett systematisk utvecklingsarbete för att förbättra praxis inom fältarbetet och användningen av maktmedel inleddes, och lagstiftningen om maktmedel förnyades likaså.