1917-1920
Polisarbete efter kaoset
1920-talet
En ung stats tjänstemannakår
1930-talet
Laglöshet och våld
1940-talet
Krig och undantagstillstånd
1950-talet
Gentlemannapolisen och generalstrejken
1960-talet
Trafikundervisning och narkotikabrott
1970-talet
Specialisering inom yrket och polisstrejken 1976
1980-talet
Arbetssäkerhet och omvärdering av fältarbetet
1990-talet
Internationellt och mångfacetterat polisarbete
2000-talet
Lagändringar och nya arbetsmetoder
2010-talet
Internetpoliser och cyberbrottslighet
1950-taletGentlemannapolisen och generalstrejken
Uniformsjacka m1951. Den nya uniformen infördes lagom till olympiska sommarspelen i Helsingfors 1952. Denna nya tjänstemannauniform med öppen kragen ersatte den tidigare uniformen i militär stil. Detta var en del av strävan att göra polisens utseende modernare. Bild: Polismuseet / Emilia Anundi.
Det inrikespolitiska läget stabiliserades, men brottsligheten fortsatte att öka, och stränga straff innebar att antalet fångar också ökade. Centralkriminalpolisen grundades 1955 som ett led i att utveckla brottsbekämpningen. Polisen försökte genom allmän upplysning förebygga egendomsbrott i samhället.
Olympiska spelen i Helsingfors 1952 var en stor händelse för Finland, och huvudansvaret för säkerhetsarrangemangen låg på Helsingfors polisinrättning. 900 poliser från andra delar av landet kallades in för att delta i arbetet. Inför sina uppdrag fick poliserna undervisning i offentligt uppträdande, beteende, service och instruktioner till allmänheten, polistaktik och trafikdirigering. De som normalt inte arbetade i Helsingfors behövde också lära känna staden. För att poliserna skulle kunna kommunicera med de utländska gästerna stärktes deras kunskaper i svenska och engelska.
Trafiken ökade fort, och då ökade också behovet av trafikövervakning. Rörliga polisen inledde 1956 sin förebyggande verksamhet på landsvägarna. Polisens goodwillarbete i trafiken gick ut på att instruera, vägleda och ge råd åt trafikanter och hjälpa dem som råkat ut för svårigheter. Takskyltar med texten polis på finska polisbilar hörde till de första i sitt slag i Europa. Bilisterna blev ibland rädda när de såg skyltarna, och det sägs att vissa till och med körde ner i diken på grund av detta.
Generalstrejken 1956 satte polisens förmåga att upprätthålla ordningen på prov. Under strejken blev läget spänt mellan polisen och arbetarna, vilket var problematiskt för många konstaplar eftersom deras fackförening tillhörde Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC), dit strejkarna också hörde. Enligt inrikesministeriets instruktioner skulle polisen upprätthålla ordningen och se till att den icke-strejkande trafiken kunde fortgå normalt och att de som ville arbeta lämnades ifred, men i övrigt skulle polisen helt enkelt avvakta. I städerna drog strejkarna ut på gatorna i stora skaror och hindrade med våld buss- och taxichaufförer från att köra sina fordon. Vid bensinstationerna fördes ett ”bensinkrig” då strejkarna ville hindra försäljningen av bränsle. Arbetsgivarna tolkade minsta störning bland strejkarna som uppror. Polisen måste balansera mellan parterna i konflikten och fick inga tydliga instruktioner beträffande hur de skulle ingripa vid kravaller. Eftersom en gemensam linje saknades kom polisens handlande att variera runt om i landet.
Olympiska sommarspelen i Helsingfors 1952. Polisen skötte säkerhetsarrangemangen på ett välfungerande sätt. Särskilt Helsingfors polisinrättning fick ökad erfarenhet av säkerhetsarbete vid stora evenemang.
Bärbar radiotelefon. De första bärbara radiotelefonerna började användas inför olympiska spelen, och samtidigt införskaffades ny kommunikationsutrustning för polisens fjärr- och närradiotrafik. För att underlätta övervakningen av publikläktarna och trafiken delades 30 stycken bärbara radiotelefoner av märket Handie-talkie BC 611-C ut till poliser runt om i staden. Radiotelefonerna hade köpts från Post- och televerket, som i sin tur köpt dem från amerikanska arméns överskottslager.
Generalstrejken 1956. När polisen ingrep mot våldsamma demonstranter uppstod en konflikt mellan polisen och de strejkande arbetarna. Polisens fackförening lämnade FFC efter strejken.
Generalstrejken 1956. Ridande polisen kallades in under de oroligaste dagarna. Hästarna blev rädda då strejkarna började kasta ved och is på dem. Det sägs att demonstranterna i Tammerfors slutade härja då de insåg att de i sin iver dödat en av polishästarna.
Ungdomar i Kajsaniemiparken i Helsingfors 1954. Oroligheter bland ungdomen utgjorde ett växande problem för polisen. Ungdomar hade mer tid och pengar än tidigare, och traditionella sätt att tillbringa fritiden på tilltalade inte längre dem. Istället började de ägna sig åt nya modefenomen inom ungdomskultur: motorcyklar och rock ’n’ roll.
Gentlemannapolisen till er tjänst! Polisens roll som allmänhetens tjänare ändrades med tiden. Polisens skulle vara en gentleman och rådgivare som alltid var vänlig och lätt att få kontakt med.
Helsingfors polisorkester bildades 1947. Musiken betraktades som ett utmärkt sätt att minska spänningen mellan polisen och allmänheten. Orkestern blev känd tack vare sin kapellmästare, den omtyckte och kände underhållningsmusikern Georg Malmstén. Det sägs att Malmstén under en bastukväll kom överens med orkestern om att de skulle dua varandra, men detta gjorde han inte bara för att bli vän med medlemmarna, utan för att enklare kunna skälla på dem.
Hastighetsövervakning med 1950-talets metoder. Innan trafikradarn infördes användes en klocka. Poliserna mätte ett visst avstånd på vägen, tog reda på hur lång tid det tog för bilen att köra sträckan, och jämförde mätvärdena med en tabell för att komma fram till huruvida bilen kört för fort.
Motorcykelpoliser vid Rörliga polisen. Rörliga polisens fick sina första motorcyklar, av märket BMW, 1958. Allmänheten började skämtsamt kalla motorcykelpoliserna för ”glassförsäljare” eftersom den vita väskan på motorcyklarna påminde om glassförsäljarnas koldioxidinnehållande kylväskor.
Goodwill-bil med utrustning. När polisen insåg att mängden fortkörning och andra trafikförseelser minskade då bilisterna kunde se tydliga polisbeteckningar, kom allt fler polisbilar att förses med sådana.
Trafikpoliser som dirigerade trafiken under rusningstid var en vanlig syn i städerna. Dessa poliser stod på upphöjda plattformar och dirigerade trafiken med armrörelser. För en trafikdirigent var det viktigt att ha ett gott sinne för rytm och snabbt kunna gestalta varje trafiksituation.
Trafikpoliserna var omtyckta bland stadsborna. Det hände att folk ställde sig nära korsningar för att titta på medan konstapeln snurrade runt och viftade rytmiskt med armarna. Under julen ställde folk julklappar vid konstaplarnas plattformar.
Trafikdirigenterna försvann ur gatubilden på 1970-talet då deras arbete togs över av trafikljus.
På 1950-talet började rörliga polisens jaktpoliser övervaka jakt och fiske. De inspekterade jakt- och fiskelicenser, såg till att regler om vapen och ammunition följdes och att hundar användes på rätt sätt. Jaktpoliserna arbetade individuellt, på skidor vintertid och med båt eller till fots sommartid.
337210 Tampere
poliisimuseo(at)poliisi.fi