1940-taletKrig och undantagstillstånd

Till skillnad från hur det varit under vinterkriget fick poliser delta i fortsättningskriget utan att behöva lämna sina polistjänster. På hemmafronten ökade brottsligheten då folk frestades att bryta mot lagen för att klara sig under de ekonomiskt pressade omständigheterna. Kriminella ligor plundrade bostäder och affärslokaler. Ransoneringskort förfalskades, svartabörshandeln blomstrade och valutabrott blev vanliga. Till polisens arbetsbörda lades dessutom jakten på desertörer och sovjetiska desanter (spioner och sabotörer som ofta släpptes ner med fallskärm).

Krigsslutet innebar inte lättare tider för polisen. Det hade uppstått polisbrist eftersom många poliser stupat eller sagt upp sig, och nya poliser hade inte gått att rekrytera i tillräcklig mängd. Den krigstida ransoneringen fortsatte, och allmänhetens respekt för lagen minskade. Berusning på allmän plats utgjorde det vanligaste brottet, och den bakomliggande alkoholkonsumtionen förde med sig många sociala problem. Finland hade förlorat kriget och tvingades ta emot en sovjetledd allierad kontrollkommission som skulle övervaka att Finland följde fredsvillkoren.

Hösten 1944 utökades Rörliga poliskommandot till 3000 man, och enheten fick ett nytt namn, Rörliga polisen. Till dess uppgifter hörde bland annat att trygga sovjetisk trafik till militärbasen Porkala, som utarrenderats till Sovjetunionen vid krigsslutet. Det var viktigt för de finska myndigheterna att kunna hantera alla problem på egen hand eftersom det annars var fara värt att Sovjetunionen skulle ingripa. Mängden övervakning och antalet razzior ökade. Kommunisterna vann i riksdagsvalet 1945 en fjärdedel av platserna. När den nya regeringen bildades kom tre av ministrarna att vara kommunister, bland dem inrikesministern, som hade hand om ärenden som rörde polisen. Personer som ansågs vara för högerinriktade avskedades från Rörliga polisen och ersattes med vänsteranhängare. En rad arméofficerare fruktade en sovjetisk invasion och lade undan en mängd vapen för att vid behov kunna föra ett gerillakrig. När denna så kallade vapengömmoaffär avslöjades 1945 byttes nästan hela Statspolisens personal ut mot kommunister.

”Röda Stapo” (Stapo II) började leta efter misstänkta fascister. Stapo fick en mer oberoende ställning än tidigare, och antalet anställda uppgick snart till över 200. Röda Stapos verksamhet var dock bristfälligt organiserad och präglad av många misstag. Stapo kom att bli något av en isolerad del av statsmakten. Enheten åtnjöt inte rättsväsendets fulla stöd då Stapo stod för en linje som bara en del av politikerna höll med om. Hösten 1947 lämnade kontrollkommissionen landet, och i riksdagsvalet sommaren därpå led kommunisterna ett stort nederlag. Stapo lades ner 1949, och i stället grundades den nuvarande Skyddspolisen.

Skyddspolisen skulle vara en renodlad säkerhetstjänst utan befogenheter att arrestera, häkta eller utföra förundersökningar. Telefonavlyssning och öppnande av brev skulle inte vara tillåtet inom enhetens arbete. Kalla kriget (ca 1947–1989) utkämpades med propaganda, ekonomisk och politisk påtryckning och spionage. Finland var ekonomiskt och kulturellt sett ett västerländskt samhälle, men politiskt sett inom Sovjetunionens intressesfär. Geopolitiskt befann sig Finland alltså mellan öst och väst. I Helsingfors fanns många spioner som spionerade både på Finland och på varandra. Skyddspolisens främsta uppdrag var att hålla ett öga på inhemska kommunister och sovjetiska spioner, men den skulle också ingripa mot spioner från västblocket. Skyddspolisen skulle dock endast arbeta inom landets gränser, inte utomlands.

Arbetarna strejkade ofta från och med slutet av 1940-talet. En maktkamp pågick mellan kommunisterna och socialdemokraterna över inflytande inom arbetarrörelsen. En del strejker urartade i sammandrabbningar mellan dem som strejkade utan tillstånd från sin fackförening (”vilda strejkare”), strejkbrytare (”svartfötter”) och polisen. Polisen hanterade ofta situationerna med stark hand, och det var inte ovanligt att polisen tog till batonger, maskinpistoler och tårgas.