1930-taletLaglöshet och våld

Lågkonjunkturen på 1930-talet ledde till sämre ekonomi för många och därmed till sociala problem, lösdriveri och arbetslöshet. Riksdagen beslutade 1931 om att ordna en folkomröstning om förbudslagen. Mer än 70 procent av dem som röstade ville upphäva lagen, vilket också skedde. Statens alkoholbutiker inledde sin verksamhet i städer runt om i landet kl. 10.00 den 5 april 1932.

Extremhögerns aktivitet ökade i början av 1930-talet. Den så kallade Lapporörelsen började kidnappa meningsmotståndare och föra dem till sovjetiska gränsen, där kidnapparna tyckte att ”vänstersympatisörer” hörde hemma. Om en lokal polis försökte förhindra eller utreda vissa typer av grova brott kunde han räkna med att hans arbete därefter skulle bli svårt eller rentav omöjligt. Poliserna vågade inte alltid lägga sig i det de mest inflytelserika på orten gjorde, och dessutom sympatiserade många poliser med högeraktivisterna och ansåg deras i och för sig olagliga verksamhet vara berättigad.

För att garantera en lagbunden ordning bestämde sig regeringen för att bilda en nationell polisenhet med militär specialutbildning och utrustning. Syftet med enheten var främst att ta itu med Lapporörelsen. Hösten 1930 ordnades i Helsingfors en tre månader lång kurs för att specialutbilda Rörliga poliskommandots konstaplar. Projektet hölls till en början hemligt. Rörliga poliskommandot bestod av 50 polismän. Enhetens första uppdrag blev att eskortera hem landets tidigare president K. J. Ståhlberg och hans hustru, som 14.10.1930 kidnappats av högeraktivister och körts med bil från Helsingfors till Joensuu. Rörliga poliskommandot hade en hel del att stå i, och efter det högerextrema Mäntsäläupproret våren 1932 uppgick enhetens styrka till över 300 man.

Detektiva centralpolisen hade i uppgift att registrera inte bara kommunister, utan också kända kulturpersonligheter. Bland de sistnämnda fanns i mitten av 1930-talet bland annat författaren F. E. Sillanpää, som kom att tilldelas Nobelpriset i litteratur 1939. Redaktören och författaren Erkki Vala, som var en av de så kallade Fackelbärarna, misstänktes för hädelse, och vid rättegången mot honom 1936 framförde Detektiva centralpolisen bevis som ledde till en fällande dom och fängelsestraff för Vala. Detektiva centralpolisen hade också en lista över politiker inom Agrarförbundet som av enheten betraktades som suspekta. När denna lista läckte ut till allmänheten gjorde riksdagen en utredning av Detektiva centralpolisens verksamhet, och utredningen påvisade att enheten misshandlat en del arresterade personer och varit delaktig i Lapporörelsens olagligheter. Detektiva centralpolisen lades ner i december 1937, och i dess ställe grundades Statspolisen, Stapo.

Vinterkriget bröt ut 30.11.1939. Poliskåren var befriad från militärtjänstgöring, och de som ville åka till fronten måste först säga upp sig. Polisen hade fullt upp med flyglarm, evakueringar och övervakning av påbud att alla lampor skulle släckas inför eventuella flygräder. Polisen hade också i uppgift att fastställa dödsorsaken hos civila som dödats vid bombardemang och undersöka skador på egendom.