1920-taletEn ung stats tjänstemannakår

Efter inbördeskriget rekryterades till poliskåren främst företrädare för den segrande sidan. Regeringen måste kunna lita på de nya poliserna, och därför fordrades ofta att de varit aktiva inom skyddskåren. Den politiska vänstern och den mindre bemedlade befolkningen tvivlade på polisens neutralitet och litade därför inte alltid på den.

Oavsett det politiska klimatet måste polisen sköta sina dagliga sysslor, till vilka hörde att bekämpa brott, övervaka och dirigera trafiken, upprätthålla ordningen på allmän plats, bevilja diverse tillstånd och övervaka lösdrivare och prostituerade. I sådana sammanhang möttes de berörda medborgarna i allmänhet av en strikt och fåordig tjänsteman. Enligt reglementet skulle konstapeln undvika att vara för pratsam eftersom detta kunde leda till missförstånd.

Inom landet förekom under denna tid politisk extremism på både vänster- och högerkanten. Inom den politiska vänstern fanns både moderata socialdemokrater och radikala kommunister. Finlands kommunistiska parti, som hade sitt säte i Sovjet-Ryssland, hade nära kontakt med kommunisterna i Finland. Finska staten förbjöd all kommunistisk verksamhet 1923, och alla ledande personer inom kommunistiska organisationer liksom alla kommunistiska riksdagsledamöter arresterades.

Enligt högeraktivister gjorde staten inte tillräckligt för att hindra spridningen av socialism. Inrikesminister Heikki Ritavuori lade 1922 fram ett program för att omorganisera polisen och Detektiva centralpolisen. Extremhögern misstänkte att planen gick ut på att lägga ner Detektiva centralpolisen, som under denna tid leddes av högeraktivister. Ritavuori mördades av Ernst Tandefelt 14.2.1922. Fastän mordet på en inrikesminister i vanliga fall hade behövt utredas av Detektiva centralpolisen, deltog enheten inte i utredningen. Ritavuoris reformprogram kom inte att förverkligas.

Förbudslagen, som trädde i kraft 1919, förde med sig en ökad arbetsbörda för polisen. Syftet med lagen hade visserligen varit att främja hög moral och förebygga brottslighet och osunda vanor, men slutresultatet blev det motsatta. Spritsmuggling och langning blomstrade, och mängden brottslighet flerdubblades. Folk tyckte att brott mot förbudslagen inte var några egentliga brott, och då folkets rättskänsla och den skrivna lagen inte stämde överens med varandra minskade den lagbundna ordningens trovärdighet. Polisen hade inte tillräckliga resurser för att hantera alla brott mot förbudslagen, och då inte ens poliserna själva trodde på den var frestelsen stor att inte låtsas om många av alkoholbrotten.