1917-1920
Polisarbete efter kaoset
1920-talet
En ung stats tjänstemannakår
1930-talet
Laglöshet och våld
1940-talet
Krig och undantagstillstånd
1950-talet
Gentlemannapolisen och generalstrejken
1960-talet
Trafikundervisning och narkotikabrott
1970-talet
Specialisering inom yrket och polisstrejken 1976
1980-talet
Arbetssäkerhet och omvärdering av fältarbetet
1990-talet
Internationellt och mångfacetterat polisarbete
2000-talet
Lagändringar och nya arbetsmetoder
2010-talet
Internetpoliser och cyberbrottslighet
1917-1920Polisarbete efter kaoset
Modell av polisskolan i Bastion Palmstierna på Vargön, Sveaborg. Statens provisoriska polisskola inledde sin verksamhet vid Helsingfors polisinrättning hösten 1918. Sommaren 1919 fick skolan permanent status och flyttades till Sveaborg, där den stannade ända fram till 1961. Polisskolan utbildade både manskap och befäl. Huvuddelen av den grundläggande utbildningen ordnades dock inom de olika länen och av Rörliga poliskommandot. På 1960-talet var det fortfarande möjligt att bli polis utan att ha gått någon grundkurs, men man förväntades delta i en manskapskurs efter att man arbetat en tid. Bild: Polisyrkeshögskolan, Paula Huvinen.
Finland förklarade sig självständigt från Ryssland 6.12.1917. Redan i januari året därpå bröt ett inbördeskrig ut mellan de konkurrerande röda socialistiska och vita borgerliga gardena. Kriget slutade i vit seger i maj, och de besegrade rödgardisterna spärrades skoningslöst in i fångläger. Folket förblev politiskt tudelat.
Under förryskningsperioderna (1899–1905, 1908–1917) hade polisen befunnit sig i ett svårt läge då de order de fått från härskaren ofta stridit mot folkets uppfattning om lag och rätt. I det självständiga Finland fick polisen en ny principiell position i samhället då den inte längre lydde under kejsarmakten utan under folket, på vars uppdrag den skulle trygga samhällsordningen och bekämpa brott.
Under de första åren av självständighet var utbildningen för nya konstaplar oenhetlig och deras lön tämligen låg. Detektiva centralpolisen bildades i augusti 1919. Dess viktigaste uppdrag var att bekämpa det underjordiska kommunistiska partiet. Många finländare tog sig olagligt över gränsen till Sovjetunionen, och samtidigt kom från andra hållet många ryska emigranter som staten ville hålla under noggrann uppsikt. Detektiva centralpolisen höll också ett öga på åländska separatister.
Självständighetstidens första polisuniform. Denna uniform togs i bruk hösten 1918. Planeringen inleddes av den nationalromantiske konstnären Akseli Gallen-Kallela men fullbordades av sonen Jorma Gallen-Kallela. Många tyckte dock att uniformen saknade stil och var opraktisk. Bland orsakerna till att den nya uniformen inte motsvarade förväntningarna kan nämnas att den planerats och tagits i bruk på tämligen kort varsel och att den ofta tillverkats av olämpligt material på grund av den materiella bristen direkt efter första världskriget och inte minst Finlands eget inbördeskrig.
De första polishundarna. Finlands första polishund Hektor von der Volmeburg kom till Helsingfors polisinrättning från Tyskland i maj 1909. Hektor tjänstgjorde i nästan tio år och dog 1919. Under sin karriär vann Hektor flera finska och internationella polishundstävlingar.
När inbördeskriget bröt ut 1918 upphörde hundpolisverksamheten. Den återupptogs våren 1919 då ett nationellt centrum för skolning och avel av polishundar upprättades i Vuoksenniska i Imatra. Helsingfors polisinrättning skolade inte längre polishundar, och hela skolningsverksamheten flyttades till Tavastehus 1920.
337210 Tampere
poliisimuseo(at)poliisi.fi